En lång resa till ett fantastiskt Japan  

Jag tog chansen att få uppleva denna fantastiska och galna stad under 9 dagar. Det är nämligen så att en av mina äldsta vänner har bosatt sig där tillsammans med sin man för att han fått jobb där tillfälligt. Jag är så otroligt stolt över min vän Emelie Fågelstedt och hennes man som är där nu. Hon bloggar dessutom om deras vistelse där på http://www.vagabond.se/bloggar/fiftyby30.

När vi först höll på att planera inför resan fick vi panik när vi såg deras tunnelbanenät, det är så enormt stort, man kan inte förstå hur det kan fungera. Jag tror att det finns ca. 13 olika linjer och sen finns det privata tåglinjer och sen dessutom Shinkansentåg (deras snabbtåg). Det ser mest ut som ett myller, men nu såhär i efterhand känns det absolut mer greppbart. Sen fick vi också väldigt mycket hjälp av min vän med att ordna hotell, tunnelbanekort, tips på bra sevärdheter och en massa annat såklart!

Resan dit tog ca. 21 timmar och vi mellanlandade i Dubai (4h 30min). Det finns helt klart kortare resor dit, men smakar det så kostar det. Det är alltid segt att mellanlanda sådär, men eftersom vi aldrig varit i Dubai var det intressant att få se deras flygplats. En riktigt stor flygplats med ett jättestort och häftigt vattenfall i mitten av byggnaden och flera stora planteringar med små dammar i.

Väl framme på Tokyos flygplats Narita, var vi något trötta, men ändå väldigt exalterade över att äntligen få vara på japansk mark. Dock tog det längre tid än vad vi trodde att ta sig igenom alla kontroller på flygplatsen och varmt var det, men sen var det bara att trixa sig fram till tåget (Narita express) mot Tokyo station. Lite märkligt tyckte vi ändå att det var då vi stod på perrongen och väntade… nästan inga människor… Det bor ju trots allt ungefär 127 miljoner människor i Japan och omkring 13,35 miljoner i Tokyo. Det blev vi varse om när vi anlände till Tokyos station. Vilket äventyr att bara ta sig från perrongen upp till markplan. Vet inte hur många gånger vi gick fel och dessutom med tungt bagage i händerna. Väl uppe fick vi hjälp av en äldre japan som knappt kunde engelska, men han hade gett sig den på att hjälpa oss till en taxi. Underbart!

Taxiresan tog inte mer än 5 minuter, men det är inte lätt att prata och göra sig förstodd i Japan. Väldigt få kan engelska och framförallt inte taxichaufförer, men det är bara att visa adressen på japanska, så brukar det bli något lättare för dem. Märkligt nog finns det inga gatunamn på gatorna i Tokyo. Tokyo är indelat i områden med siffror som hjälp.

På hotellet (Fresa Inn i Ningyocho) väntade mina vänner på oss, så fantastiskt kul och träffa dem, men också väldigt overkligt. Vi gick snabbt upp till vårt rum och gjorde oss iordning för en galen kväll. Rummet var inte stort, en säng på 120cm, ett skrivbord med stol, litet badrum och en smal hall. Man fick möblera om väskorna när man skulle in till toan och sen när vi skulle ut ur rummet.

Kvällen började med att vi gick till en liten restaurang, när vi kom in hälsade hela kökspersonalen på oss och sen blev vi visade till ett bord. På en gång började mina vänner prata på japanska med servitören (jag blev så överraskad och imponerad) och vi fick in en kall öl och kyckling tillagad på olika sätt. Provade att äta kycklingbrosk för första gången, kanske inte en delikatess, men ändå. Därefter begav vi oss till ett kareokeställe. Något som japanerna ofta roar sig med. Vi fick ett eget rum och kunde beställa hur mycket dryck som helst till rummet, det var bara att lyfta på luren. Galet kul upplevelse.

Dagen därpå begav vi oss tillsammans med mina vänner till Harajuku, ett område som är väldigt populärt bland ungdomar i Japan. Vi vandrade runt där bland faktiskt inte så höga hus, kändes mer som man var i gamla stan.

Därefter vandrade vi vidare mot den berömda och välkända flervägskorsningen, hela 6st olika övergångsställ på ett och samma ställe som ligger i stadsdelen Shibuya. Väldigt fascinerande.

Sen tog vi tunnelbanan till Roppongi för att bege oss upp i Moris skyskrapan (54 våningar hög). Innan dess stannade vi kort för att ta en glass och jag en gigantisk stor och kladdig kanelbulle. Det var så gulligt, för gav man glassgubbar/gummorna dricks (som man för övrigt annars aldrig får ge i Japan) sjöng alla de en sång för en. Nedanför skyskrapan finns det en gigantisk staty av en spindel (Maman), den var lite läskig, men ball. Väl uppe i skyskrapan hade man en enormt häftig utsikt över stora delar av Tokyo. Dock hade vi lite otur med vädret, det var lite disigt, men bättre dagar ska man kunna skymta Fuji (Japans högsta berg 3776 m.ö.h.).

Dagen därpå mötte vi upp min vän i Akihabara (elektronikstaden). Där började vi med att gå runt i en 9 våningar hög byggnad med bara elektronik i. Helt galet stort och det var konstant reklamröster i butiken, men sen även vanlig butiksmusik också. Man vart helt slut i både huvudet och öronen. Vi vandrade sen vidare i staden och gick in i olika butiker, bl.a. en sexleksaksbutik. Där fanns det verkligen allt möjligt.

Sen efter en jättegod lunch på ett koreanskt ställe tillsammans med mina vänner, blev vi lämnade själva. Då begav vi oss till stationen som heter Tawaramachi och sen gick vi ner till området som heter Kappabashi där något som kallas för Kitchen town ligger. Där på den långa gatan finns det bara en massa köksbutiker med alla möjliga kökstillbehör du kan tänka dig. Vi åkte mest dit för att vi visste att man kunde köpa Globalknivar till ett väldigt bra pris, men fann också en massa annat fint där.

Vi vandrade sedan förbi stationen (Tawaramachi) bort mot Asakusa. Ett område med ett stort tempel (Sensoji Templet) mitt i staden. Ritkigt häftigt och mycket vackert. Precis framför ingången fanns det en massa rishor, ett japanskt transportmedel som är som en vagn med stora hjul med två långa stänger som man håller i och går/springer runt med.

Vi hade bestämt träff med mina vänner i Ginza, så vi tog tunnelbanan dit och mötte upp dem, något trötta och lite svettiga. Där åt vi på en fin Teppanyakirestaurang. Vi satt alltså som i en bar och framför oss tillagades maten på en stor järnplatta av två herrar. Riktigt god mat! Testade även sake (gjort på ris). Och även deras underbart goda plommonvin Umeshu. Fantastiskt gott!

Nästa dag fick vi sköta oss själva och då begav vi oss först till Ueno Zoo, eller rättare sagt så blev vi som första kvällen när vi anlände, lotsade till Zoo:et av en japansk man som kunde bra engelska. Otroligt rart av honom. Inträdet till Zoo:et kostade bara ca. 35 SEK. Alldeles på tok för billigt med tanke på hur många vilda djur vi faktiskt fick se och på väldigt nära håll. Vi fick bl.a. se pandor, örnar, lejon, apor, gorillor, tiger, brunbjörn, isbjörn, elefant, sjölejon, pingviner, känguru, flamingo, möss, fladdermöss, zebror, flodhäst, noshörning, giraffer, stora paddor, grodor, anachonda (hjälp!!!), sköldpaddor, krokodiler och en massa annat.

Efter Zoo:et tog vi oss till Sumida floden som går genom Tokyo för att ta en turistbåt till Odaiba (konstgjord ö i Tokyobukten). Båtarna såg ut som rymdskepp, riktigt coola! Båten tog oss under flera broar och i slutet även under den enormt stora Regnbågsbron.

På den konstgjorda ön finns det en massa spännande att se, men när vi gick iland var det galet varmt och mycket av det vi ville se såg man när man gått iland. Dels ligger Tokyos space:ade Tv-hus precis framför en när man gått av båten och sen står det en mindre frihetsgudinna i närheten också. Vart ett kort besök där för att vi sen skulle möta upp mina vänner och bege oss till deras bostad i Koshigaya som ligger strax norr om Tokyo.

Mycket spännade och se hur de bodde. Vi gick ut och åt på två ställen. Först en koreansk/japansk restaurang och sedan på en riktigt lokal restaurang som ett skjul med plastdraperier. På den sistnämda fick jag äntligen testa sashimi (rå fisk) på tonfisk. Underbart gott!

Resan hem var också verkligen ett äventyr, när vi klev upp på perrongen var det stopp, inga tåg kom. Vi fick sedan veta att någon hade hoppat framför tåget (något som tyvärr är ganska vanligt där). När tåget väl kom, kunde vi åka halvvägs hem. Vi fick stanna i Asakusa och hann inte till tunnelbanan då den stängdes strax efter klockan 23.00. I Tokyo, en av världens största städer. Märkligt kan man tycka. Så vi bestämde oss tokigt nog att gå hem (jag hade såklart tagit ur lappen med hotellets namn på japanska).Tog ca. 3 timmar. Galet trött när vi väl kom fram till hotellet! Kan säga att vi försökte att följa efter tunnelbanesystemet. Enda kartan vi hade…

Trötta, men ville inte sova bort dagen… Så vi tog ett snabbtåg till Kamakura, en stad som ligger sydväst om Tokyo. Det tog ca. 1 timme med tåget. Väl framme kunde man välja olika alternativ att ta sig fram, vi valde att ta bussen. Man kan annars gå, hyra cykel eller ta deras fina tåg ner till havet. Vi började att besöka några tempel nordost om staden. Sen åkte vi till den kanske mest populära sevärdheten i Kamakura, nämligen en 13,35 m hög och 121 ton tung Buddha-staty (Daibutsu). Som man dessutom kan gå in i för knappt 1 SEK.

Därefter gick vi ner till Hase, precis vid havet. Där det är väldigt populärt att vindsurfa.

Vi såg även några fler tempel på vägen tillbaka till stationen. Som Hachimanguhelgedomen och Kenchojitemplet. Sen bar det av mot Skinjuku som verkligen gör sig bäst på kvällen med alla tusentals neonskyltar.

Vi gick också till ett litet område med ca. 200st barer i. Som kallas för Golden Gai. Alla de olika barerna har olika teman och vissa får bara stammisar gå till. Barerna är inte större än att ca. 6-12 personer får plats där inne.

Dagen därpå var en lugn dag, vi besökte ställen som vi redan besök för att inhandla lite fler saker. På kvällen åt vi äntligen sushi tillsammans med mina vänner i Tsukiji. Tsukiji är bl.a. känt för deras enormt stora fiskmarknad, som vi dock tyvärr inte besökte. Man ska helst vara där tidigt på morgonen för att bl.a. se gigantiska tonfiskar och en massa andra skaldjur och fiskar. Dock vet jag att denna marknad kommer att flytta inom snar framtid.

Dagen efter tog vi Skinkansentåget till Kyoto. Kyoto känner nog de flesta till genom Kyotoavtalet, ett avtal som skrevs i Kyoto för att bl.a. minska koldioxidutsläppen 1997. Vi åkte dock dit för att se på en massa tempel m.m. Resan tog ca. 3 timmar och längs med vägen skymtade vi också Fuji, Japans högsta berg. Dock väldigt svår att fotografera när tåget åkte så fort, de har en maxhastighet på 320km/h.

Väl framme i Kyoto var det 33 grader varmt, tur nog hade vi nära till hotellet, till och med gångavstånd från stationen. Rummet på detta hotell var än mindre än det i Tokyo, vi som inte trodde att det kunde finnas mindre.

Eftersom att vi hade ett speckat schema så tog vi tåget mot Nara och hoppade av vid stationen som heter Inari station. I närheten av den stationen finns det en helgedom vid namn Fushimi Inari-taisha. Ett riktigt häftigt och fint område med flera torii-portar (japansk portal) tätt ihopsatta efter varandra. Dessa röda portar kantar en stig upp till ett berg vid namn Inariyamakanyuchi.

Sen tog vi tåget in till staden för att gå till Nishiki market, en enormt stor takbeklädd gata med otroligt många butiker längs. Det fanns allt möjligt, men tyvärr så kom vi lite sent, för många butiker hade börjat stänga. Vi gick vidare mot Pontocho, en gata full med en massa restauranger som är uppbyggda på pålar i vattnet med uteplatser ut mot floden. Gatan ligger precis vid floden Kamogawa river. Ett väldigt trevligt och mysigt område som man absolut inte får missa om man åker till Kyoto. Dock får man passa sig för vilka restauranger man besöker, vissa restauranger är väldigt exklusiva och dyra. Vi fann ett ställe där vi åt Shabu Shabu (japansk fondue). Vi fick in tunt skivat kött och grönsaker som man doppar i en buljonggryta och sen i soja. Mycket gott! Vi tog sedan en kvällspromenad bort mot Gion, där det sägs att man ska kunna se geishor, men vi såg tyvärr inga.

Det som skiljer Kyoto från Tokyo är att det faktiskt finns gatunamn på gatorna och det är mycket enklare att ta sig fram där själv med hjälp av en karta. Däremot var det svårare för oss att fråga invånarna om hjälp, då de var svårare med engelskan där.

Ny dag nya äventyr, denna dag var nog den mest speckade dagen hitintills. I Kyoto kan man som sagt ta sig runt själv och det gjorde vi. Fast denna dag hyrde vi elcyklar, och jag var nervös över hur vi skulle hitta till alla ställena och att vi höll kartan åt rätt håll. Vi hade bestämt oss för fyra stopp lite utspritt i Kyoto. Vi började cykelturen mot Kiyomizu-dera templet (buddhistiskt tempel). Detta tempel ligger en bit upp, så vi trampade på. Templet ligger en bra bit ifrån där vi fick parkera cyklarna, så sista biten fick vi gå. Tyvärr var templet under reparation, men det var fint där uppe ändå. Fin utsikt! Kyoto ligger som i en gryta, med trädbeklädda berg runt om. Så det var en aning vart när vi cyklade.

Nästa stopp var vid Ginkakuji paviljongen (Silverpaviljongen). De har byggt upp en otroligt häftig trädgård runt omkring paviljongen. Det kändes helt overkligt att gå runt där. Dessutom hade de enormt välkrattade gruspartier, dock fick man inte gå på dem.

Efter besöket på paviljongen åt vi lunch och det var inte lätt att göra sig förstådd, men på flera ställen i Japan har de faktiskt utanför restaurangen låtsasmat i fönstret. Eller rättare sagt mat gjord i plast upplagd i tallrikar, så det var bara att peka på vad man ville ha. Mycket smart uppfinning!

Vi trampade vidare mot Kinkakuji paviljongen (Guldpaviljongen), den ligger nästan mittemot silverpaviljongen på kartan. Denna paviljong var riktigt mäktig att se också! Även runt denna paviljong har de byggt upp en jättefin trädgård. Paviljongens övre del är helt täckt i bladguld.

Vårt sista stopp för dagen var Ryoanji templet (zenbuddhistiskt tempel) som inte låg så långt ifrån guldpaviljongen, det var definitivt gångavstånd mellan dessa tempel. Ryoanji templet har en känd ”zenträdgård” som består av 15st stenar utlagda på ett välkrattat grusparti. Dessa trädgårdar verkar ganska sterila, men är kända för att ge betraktaren en lugnande inverkan. Innan man kommer upp till templet finns det än ganska så stor damm nedanför, den var väldigt vacker.

Sista dagen i Kyoto och i Japan tog vi tåget till Arashiyama station för att titta på dels en fin träbro som går över Oi floden (Togetsu-kyo bron) och sen en bambuskog.

Sedan bar det av mot hotellet och sen mot flygplatsen. Vi hade dock lite otur när vi skulle ta tåget från Tokyo till flygplatsen, då det skett en olycka och vi fick byta tåg. Det var galet varmt och trångt att åka i ett lokaltåg till flyplatsen med full packning.

Jag är tokigt nöjd över att jag åkte på denna resa! Helt klart en häftig och intressant resa! Överallt var det så rent och fint och man kände sig alltid oerhört trygg, dock kände man sig väldigt liten när det var rusningstrafik i tunnelbanan..